Babouschka-Mickan...

Onsdagar är som jag kanske nänmt ledigt för "yours truly" och småfolket. Så himla skönt att ha en ledig dag mitt i veckan. Dock var det dax för den årliga dagisfotograferingen idag så en sväng dit gjorde vi ändå! Det var en grupp ganska allvarliga ungar som radades upp inför fotografen och de bjöds inte direkt på några stora leenden till en början... Det ändrades däremot när jag berättade för fotografen att "-förra året fick de säga kamelskiiiit " när det var dax för fotografering och det var ju ruggigt kul, massor av glada kids! Japps, det funkade även i år...
När vi blev klara så styrde vi kosan emot Nikkis i Uppsala. Strax innan vi kom fram så döm om min förvåning somnar båda grabbarna. Hmmm... Vad gör den ömma modern tror ni? Säger Tack och godnatt jag med och där sitter vi allihop och sover! Jag lyckades sova 30 min och kände mig som en ny människa, sååå skönt. Väl inne på Nikkis så är det bara vi och en pappa ( som verkligen har jätteroligt precis överallt) med sin grabb i 3-års åldern.

Känner mig så himla trött och har gjort det ett tag nu. Tror att det är ganska mycket som spelar in men jag har lite svårt att prioritera bort saker som kanske borde få göra lite plats för annat... Dilemma!
Babaouschka, den där ryska trädockan ni vet med fler dockor inuti, skulle kunna vara en liknelse på hur jag känner mig.  För att jag ska vara jag så krävs lite olika saker / fler dockor... Barnen, familjen, vänner, jobbet, batteriladdning ( som i mitt fall är hästen) och träning. De där är nog de faktorer som är de största i mitt liv. Utan alla olika faktorer skulle jag (hoppas ni förstår liknelsen) bara vara ett skal utan innehåll!
För tillfället ligger träningen nere på grund av lite olika omständigheter men så fort jag fått ett klartecken så kör jag på igen. För det är ju så att för mig så tar träningen givetvis den ögonblickliga energin men ger istället tillbaka den långsiktiga!

Nu ett bad och sen godnatt. Kram!