Vi har två rackarns söta små shettisar i stallet!
För de av mina läsare som någon gång haft att göra med shettisar behöver jag inte förklara närmare vad det kan tänkas innebära.
För de av mina läsare som
inte haft att göra med dem så kan jag sammanfatta "fenomenet shetlandsponny" med att de små ponnysarna kan vara riktiga små ögontjänare som kan gå "genom eld" för lite godis.
De kan helt plötligt bestämma sig för att de eventuellt har en tid att passa och får väldigt bråttom någonstans (med eller utan ryttare) eller för att i nästa stund tvärnita och bli stående så still det bara går till samma lilla ryttares förtvivlan!
Hur som helst så är gör deras storlek att de ofta blir det självklara valet när det kommer till kombinationen häst & barn.
Stallets ena shettis är lilla Lucas, en docksöt skäck som bara får mer hyss för sig ju äldre han blir men jag kan inte annat än älska honom (vissa dagar mer och andra dagar liiite mindre)...
I söndags så hade vi småfolk på besök i stallet och jag skulle använda Lucas vid besöket.
När jag ser honom i hagen så har denna lilla häst, som vanligtvis knappt ser något alls för sin långa täta pannlugg, samlat på sig en mängd kardborrar!
Lilla kusen hade en rejäl punk-frilla!
Har sagt det förut och jag säger det igen:
"-Tack, för pälsglans!"