...

I förhållande till alla andra i "bloggosfären" så kommer jag på mig själv med att nästan skämmas litegrann för inlägget om tandläkaren och tandläkarskräcken... Har i arbetet kring galan hittat bloggar med betydligt större problem än tänder som bråkar.
Det finns beundransvärda mammor som inte vet om De kommer att få finnas i sina barns liv tills de älskade små trollen vuxit upp, mammor som inget hellre vill än att få veta om det finns en chans att deras knattar får finnas kvar i livet!
De är mammor som får kämpa varje dag för att fylla livet med minnen för både sig själv och de man aldrig vill ska glömma sin egna individ (om det värsta skulle hända)...

Alla dessa människor jag hittat, vissa av slumpens makt och vissa genom galan, är människor med öden som fortsätter hela tiden, varje minut även när jag klickar mig vidare ifrån den delen av deras liv de valt att dela med sig utav!

Känner stor respekt och vördnad inför dem alla.

För den som nu undrar om den där bråkiga tanden som kärvade så är den numer utkastad ur den "Petterssonska" munnen och kan alltså ses som hemlös!